Maddis

Another time,another day,another year.
Igår bad jag mamma lägga in mej. Jag blev så trött,dom förstör allt!

Min mentor på IV hade ringt soc. Han kom och sa till mej att jag skulle prata med några. Några? Jag kan inte prata, jag vill INTE prata. Dom tog in mej i ett rum,synade mej, topp till tå. Dom bad mej berätta om hur jag har det hemma. Visst,jag har det jobbigt,men dom gjorde det värre.
Dom frågade flera gånger vad det var jag hade på halsen. : Inget farligt sa jag gång på gång. Jag berättade att min kille gjort det,och att jag var med på det. Men jag ljög enligt dom.
Jag vet inte hur länge vi satt där inne,men tiden gick långsamt,jag skakade.
Efter snacket la jag mej på bänken,trött,sur. Då kommer mentorn och frågar: Kom ni fram till nåt?. Jag bara kollade surt och stängde dörren mitt framför honom. Emelie var trött,så jag gick därifrån oxå.
I efterhand tänker jag att jag skulle ha vägrat mer, att INTE prata med dom. Dom kallade mamma på direktmöte med soc nån timme efter. Dom skulle göra en utredning på våran familj. För jag blir misshandlad hemma! Jävla äckliga sochelvetesfittanus! Det betyder,Ingen lägenhet,kastas från möte till möte,dom kommer förfölja oss på skolan,osv. Dom sa att dom ville hjälpa mej. Dom sa att dom andra jag pratat med inte var bra. Dom sa att jag skulle bli bra. Dom lät så bra. För bra för att vara sanna. Dom förstörde allt! Jag fick ta så mycket skit igår så det är inte sant. Hade jag inte varit med Sabina vet jag inte vad jag hade gjort. Tack,Tack för att du finns! Tack för att du inte överger mej som alla dom andra redan gjort. Ord kan inte förklara hur tacksam jag är.

Jag vill bara ligga kvar i sängen,inte vara något problem för någon! Ligger jag där kan ingen säga något,då gör jag ju inget fel,eller? Mina ögon sprängs,dom gör så ont. Mitt hjärta gör ont. Oron växer snabbare än någonsin. Jag orkar inte mer lögnare,svikare. Har jag inte fått tillräckligt med sånna i snart 17 år?  När är det min tur att bli lycklig?