Maddis

They try to bring me down
Jag har ju inte mått dåligt innan eller så... Men nu har jag börjat må illa också pga yrseln så jag spyr,oftast när jag varit uppe och gått eller käkat för jag inte klarar av det. Liksom,varför inte? Bring it on. Låt mej självdö.TACK.
Var jag inte självmordsbenägen innan så är jag garanterat det nu. Men det finns fortfarande ett litet hopp,långt inom mej som man liksom måste gräva fram och använda mikroskop för att se,men det finns där. Och det är det lilla hoppet som får mej att fortfarande andas. Hoppet att få må bra. Men nu när jag mår riktigt jävla piss både fysiskt och psykiskt börjar hoppet tyna bort. För jag är ju mänsklig,och man orkar inte hur mycket som helst. Jag har motgångar efter motgångar och har haft hela livet. Men ändå står jag här. Kan nog inte kalla mej stark,låter så töntigt. Men har ett jävlaranamma,och det är väl det som fått mej att fortsätta. För jag är trotsig. Önskar att jag inte vore det,hur sorligt det än må låta. För jag hade kunnat slippa detta liksom. Det finns inget gott i det hela. Jag mår bara sämre. För jag är medveten hur jävla piss det är men fortsätter ändå,utan framgång. Och då blir jag bara ännu mer deppig helt enkelt. 
Det jag vill säga är att jag önskar jag vore skitsvag och inte hade det där jävlaranammat så jag bara kunde ända allt,years ago. Deppigt,jag vet. Men vid detta laget borde vi veta att jag är deppig,duh.

Så ni kan ju lista ut vad jag gjort idag. Inte ett jävla skit. Mycket frustrerande då jag är sjukligt rastlös och uttråkad men inte kapabel till att göra något annat än att pendla mellan att ligga i soffa och säng. Kan inte kolla på tv för länge,för då mår jag illa. Dator och telefon är enklare då jag kan ha det närmare så jag ser bättre. Fortfarande blurrigt så måste ta pauser hela tiden. 
Så är det. Lever inte alls nu. Jag kunde lika gärna inte existera,så avskärmad är jag. Och inte kapabel till att göra något. Inte ens gå till affären kan jag. Har inte ens pallat gå ner och hämtat posten på 2 dagar. Så det är nice. Livet leker. Känner woooooh. 
Or nah.

Ha det. 




"Help me"
Close it
Snurrigt som det har varit ett tag nu. Gick iallafall till affären ändå. Och var hos syrran en sväng. Hon hade gjort chokladmousse som hon ville ge mej för hon tyckte jag behövde det. 
Jag behövde det!
Var jävligt jobbigt att vara ute och vara uppe och gå så länge. Yrseln är hemsk och blir värre när jag står upp. Som om allt är suddigt och snurrigt. Och man bas väntar på att ramla ihop nånstans. Typ som när man druckit för mycket och inte riktigt kan stå och gå,så känns det. Fast man är klar i huvudet,tyvärr. 
Ber till gudarna att det går över snart. Klarar inte länge till. Kommer typ slita ut ögonen och banka huvudet i väggen. Förjävligt säger jag bara. Och det här ska jag stoppa i mej och leva med. Något som får mej att må så dåligt. Sjukt.

Yaya. Nu ska jag försöka få någon sömn. Ska bara ligga hemma imorn. Kan liksom inte göra så mycket annat. Hoppas på att synen inte ska vara så dålig så jag kan börja på mitt pussel. Vore fint. 


Nah
Ingen bättring på biverkningsfronten. Men har slutat blöda nu iallafall,det är ju nice. Fortfarande lite ont,men inte alls som förut. Mer molande mensvärk då och då. 
Var hos samtalskontakten idag. Blev bara irriterad på allt hon sa. Kan vara för att mitt humör är skit men det hon säger ibland får mej sjukt irriterad. Vet att hon menar väl.. Men vill bara skrika åt henne att hålla käften. Ugh.
Dagarna går iallafall åt att hålla sej någorlunda vaken. Är ju borta i huvudet och allt snurrar så har ingen lust att göra något samtidigt som jag vill göra allt pga rastlösheten. Och kvällarna är värst. Jag är helt borta och gråter för det mesta. Överkänslig. Och är bara en börda. Nej. Kan inte sätta ord på hur jag mår nu,för jag vet inte själv. Ett jävla helvete iallafall.

Så är det. Funderar starkt på att lägga in  mej. Mest för syrrans skull och lite för min. Jag kanske kan få lite seriösare hjälp mer än att träffa en läkare i 10 min och få piller. Men vill inte vara instängd bland främlingar. Och vill inte vara ifrån mina bebisar. Vi får se hur det blir med allt.