Maddis

Beware of depp
Dagarna går och jag bara hänger med. Har ingen direkt koll eller något att säga till om,går som på autopilot. Det är liksom igång men ingen vid spaken. Samtidigt så går mina vakna timmar åt att analysera sönder saker och tänka för mycket på saker jag inte ska tänka på,som bara får mej att gå under. Det börjar liksom klia i fingrarna och jag behöver göra något. Att supa i helgen var skönt,för jag levde för dagen och bara körde. Jag saknade att leva fan då,att göra saker för stunden och bara köra. Nu går mitt liv ut på att klara en vardag,gå på möten eller träffa stödet. Jag gör inget roligt längre. Jag har inte gjort det på länge men det har inte stört mej så mycket,förens nu när "svensson"livet är igång. Det enda jag lever för är att göra mina måsten och sen är det inte mer. Jag klarar inte heller av att göra saker efter allt,jag är för trött. Så det är en jobbig cirkel. Och jag gillar inte att jag känner som jag gör,att jag vill hitta på saker som kanske inte är så bra för att få känna något,få en mening med just den dagen. 

Idag var jag på habiliteringen och idag gick det väldigt lätt att prata. Jag stammade nog inte en enda gång och jag pratade på utan att riktigt sitta och tänka innan,det bara kom. Det var skönt. Men samtidigt jobbigt eftersom mina perioder bara blir värre och jobbigare. Men remiss är inskickad till psyk och jag fick läsa en kopia. Såg bra ut. Nu får vi väl se vad som händer. Jag vet att jag inte kommer kunna gå vidare förens jag får hjälp därifrån men samtidigt så krånglar dom så mycket och jag orkar inte hur mycket som helst så jag är så rädd att ge upp och då kommer det aldrig bli bättre med psyket. Jag vet inte längre. Lever bara just nu och gör det jag ska. Väntar på något,vet inte vad men känns som om jag hela tiden går och väntar. 

Jag är kluven till allt just nu. Kan inte ens välja om jag ska ta ett glas vatten eller ett glas juice,så jävligt är det. Är så rädd att jag ska gå ner mej,nu när jag kommit så långt. Jag vill fortsätta men börjar tappa motivation till att fortsätta leva,vilket får mej att bli arg,en del av mej blir arg och den andra vill ge upp. Som sagt,kluven. Lever två olika liv. Ett som vill kämpa och ett som vill ge upp. Och dom krockar bara med varann hela tiden och allt blir bara pannkaka. Jag hatar detta så mycket. Jag önskar varje dag att få må bra,att känna glädje,att stå fast vid ett humör en längre tid,att le när man ser solen lysa och höra fåglarna kvittra,att vara stolt över vad jag åstadkommit,att börja leva. Jag önskar så mycket. Att ha blivit född under andra omständigheter,att få ha haft ett tryggt och bra hem,att ha fått en bra uppväxt,att ha haft föräldrar. Saker har format en till den man är idag. Och jag önskar jag hade blivit formad annorlunda. Att ha upptäckt autismen i tidig ålder och fått lära mej att leva med det istället för att få veta det som 18 åring,inte fatta något och bara bli lämnad. Man undrar hur det hade varit om uppväxten hade varit lugn och trygg. Hur hade jag mått som människa idag? Hade jag sluppit det ständiga skrikandet i huvudet? Hade jag kunnat haft jobb och levt ett bra liv? 
Jag kommer alltid få leva med dom frågorna. Hur det kunde ha varit. Och jag kommer alltid få leva med handikapp och psykisk ohälsa som sakta tar mitt liv. Jag är livrädd för att det aldrig blir bättre,utan att jag är lämnad med skrikandet och en dos mediciner resten av livet. Jag är livrädd för framtiden.
Gårdagen
Hade så sjukt roligt igår. Gick tom in till stan helt själv och köpte hårspray och alkohol. Hittade ingen kattspade på Hemköp och närmsta djuraffär var långt bort så får fortsätta rensa kattlådan med en trasig spade utan skaft vilket resulterar i att jag doppar halva handen där i. Men så blir det när man är så stark och bryter sönder spaden och glömmer att köpa en ny när man var ute. Får gå till närmsta Ica imorgon och köpa en ny. Har typ 3 spadar till men tror dom är i en låda,i förrådet. Så det skiter sej. 
Men gårdagen var skitfin. Lite smått jobbigt i början som alltid innan alkoholen börjar verka. Sen flöt det på. Träffade både gamla vänner och nya skitsnälla människor. Hängde till och med ut på krogen där jag inte varit på flera år! Roligast där var att jag var ensam tjej bland tre killar som passade upp på mej haha. Slutade med att tjejen i baren skrattade och kollade förstående på mej när jag stod där med 3 drinkar på en gång. Spelade även airhockey och gav pojkar tur i blackjack. Sen satt jag och en kille kvar och tjötade när alla försvann och krogen stängde. En vakt fick säga till oss att dom stängde för 10 min sen så det var nog dags att gå. Han ville ha med mej till en annan krog men jag ville hem och gullig som han var så följde han mej hem då han inte ville att jag skulle gå själv. Mycket snäll kille som jag troligen kommer träffa fler gånger! 
Lyckad kväll iallafall och jag vaknade upp utan att vara bakis från helvetet! Trött som ett as men det var det enda. Drack ju så mycket och så blandat och då brukat jag spy och vakna upp död. Men spydde inte och vaknade upp levande,fantastiskt! Använde snapchat flitigt dock vilket jag idag skrattar åt. Filmade även efter jag kommit hem och skrattade så mycket när jag vaknade. En kille tom skrev på snap till mej att min story var kärlek mer eller mindre. Är så rolig! 
Här kommer min kväll i snaps;

Och så vaknade jag;


You can have it all
Ytterst få timmar med sömn inatt men var uppe vid 7 imorse,duktig som jag är. Låg och drog mej i sängen i en halvtimme och hoppade sen in i duschen. Varför säger man hoppa in i duschen egentligen,är det ens någon som någonsin gjort det? Utan att halka och bryta varje ben i sin kropp. Konstigt uttryck.
Efter dusch käkade jag lite yoghurt,fixade mej lite och pratade med pojken. Sen vid 9 kom stödet och vi gick ut i det inte så härliga vädret mot dagsjukvården. Stöder var med inne typ första kvarten och sen gick hon medans vi gick på promenad. Promenaden gick bra trots bajsväder. Men fick prata lite mer med en av personalen som jag bara hejat på förut. Trevlig kvinna som verkade förstå min kärlek till katter men att pälsen överallt inte var så rolig att städa upp hela tiden. Mina katter fäller,speciellt nu under denna årstiden så får typ dammsuga och karda soffan stup i kvarten. Men det är okej,dom är ju så söta och mysiga att klappa med sin mjuka päls. 
Resten av tiden satt jag mest på en stol och lyssnade när dom andra pratade. Jag är inte den som pratar eller är social utan att känna människor så jag brukar mest sitta i mitt hörn och lyssna på dom andra och svara om dom frågar mej något fast jag oftast får säga va då jag sitter i min egna lilla värld. Men det gick bra idag och jag var där själv utan stödet och det kändes ändå överkomligt. Lite utsatt och utelämnad kände jag mej där jag satt och försökte att inte tänka för mycket och hade problem med vart jag skulle fästa blicken och fick världens huvudvärk efter att ha flackat med blicken och spänt mej. Men det gick bra ändå,jag klarade ju mej under hela tiden så det var fint.
Efter det däckade jag i soffan. Måste i stort sett alltid sova lite efter jag har gjort något för jag blir så trött. Men det är okej och jag kan ta en nap i någon timme utan att känna blä för jag har ju faktiskt gjort något. 
Det var väl det,for now. Blev överlycklig förut efter att ha kämpat i flera år att få en bild på mej och katterna tillsammans utan att dom kollat bort eller visat röven. Jag fick en vettig bild där man ser bådas ansikten. Halleluja! Kan dock inte sluta skratta åt hur Vibe ser ut som en förvånad blobb och Lillen ser allmänt grinig ut haha.