Maddis

Hej.jag lever igen
Här sitter jag och sjunger med till Forever young. Solen är fortfarande uppe och Vibe ligger på andra sidan soffan och sover. När jag kollar ut känner jag mej lugn. Det är vår,verkligen vårväder. Älskar solen,solen är det bästa som finns. Man kan inte låta bli att dra lite på smilbanden. Sol är bra,sol är vår härskare. Länge leve solen!
Nu kommer det säkert vara pissväder imorgon när jag ska ut. Bara för att jag är glad och nämner sol. Det är min tur i ett nötskal. Måste lära mej hålla käften!
Har dom senaste dagarna mest mått dåligt. Nu mår jag bättre,febern är iallafall borta. Men näsan är inte min vän. Så jobbig! Varför finns ens snor? Ja,jag vet varför det finns men fan det är bara jobbigt! Gör så man inte kan andas eller bara rinner som en jävla kran. Fan asså,död åt snor.

Har idag gått upp klockan 6.30 (vaknade 6.10 men alarmet var på 30 ja som vanligt så vaknar jag före) för att tvätta. Mmm,för att tvätta. Men det är för att mina grannar har ingått i en pakt mot mej och bara tar alla sena tider precis när jag ska ta en tid. För det var inte så innan,fanns alltid tider när jag behövde. Nu måste jag ta dom tidiga jävlarna hela tiden. Fan ska alla tvätta nu helt plötsligt? När blev dom så jävla hygieniska? Herreguuu azzzz.
Min nagel har halvt gått av och är så långt inne att det gör sådär svinigt ont om man drar av den. Så sitter och pillar på den,får ont och pillar lite till. När något sticker ut så är man alltid där och pillar. Spelar ingen roll vad det är. 

Nu ska jag fortsätta lyssna på musik,kolla ut och drömma att jag hade en balkong. Älskar min lägenhet men att den inte har balkong har börjat kännas nu på senare tid. Känns instängt. Men vill inte flytta härifrån,trivs så bra. Men kommer flytta nångång och då ska det finnas balkong! Så katterna kan stå där ute och skrika och störa grannarna,blir fint.
Har alltid för roligt med snapchat haha
Förövrigt klar med mitt töjande. Känns sorgligt,end of an era haha. Men tänker inte gå större. Jag tycker inte detta är stort men man blir storleksblind och jag har därför satt stopp och avslutar på 40 mm. Så köpte ett par pluggar och ett par tunnlar i trä. Mina öron mådde dåligt med silikon så går tillbaka till trä,organiskt är bra för mina snibbar.
vi blottar röven åt en dyster tid
Tung dag med tungt huvud och en igentäppt näsa hur mycket nässpray som än sprutats in. Gick till affären med stödet,precis när det började regna. Nice. Enligt henne verkade det inte vara någon fara,mer än att jag blivit förkyld. Jag vet inte. Har ju inte dött än men har ett helvete. Det är en infektion i min kropp men frågan är om den blivit värre eller om jag bara råkade bli sjuk just nu. Kanske har nedsatt immunförsvar eller något. Ah,jag vet inte. Frågan om min kropp är en evig fråga. 

Har spelat bingolotto såhär på kvällen. Var rogivande och skönt. Dock så gav mina katter ingen tur. Dom kunde fått ett nytt klösträd och massa godis men nej,det kan dom glömma nu. (Det är egentligen jag som gav otur,vi vet ju hur mitt liv ser ut liksom)
Nu sitter jag här med bihålor som dunkar och en näsa som redan håller på att bli täppt igen. Kommer nässpraya sönder hela näsan känner jag. Får panik av täppt näsa och nu har jag det hela tiden. Har ont efter allt sprayande. Prisa livet.

Nu ska jag lyssna klart på den deppiga låt som spelas och sen göra mej klar för sängen. Orkar inte sitta uppe mer. Orkar inte sova heller,för sover sjukt dåligt. Sängen är hemsk och allt är bara obekvämt. Allt är ett helvete helt enkelt. 
Puss och kram.


Det är en dåre i min kropp
Dagarna är jobbiga. Tänker på allt som kan gå snett,som har gått snett och som går snett. Är trött på att leva mitt såkallade liv. Det var inte detta jag menade med att vilja leva,måste ha blivit något fel i anteckningarna där,Gud. 
Idag fick jag antagligen feber,har ingen temp men kan ju i stort sett känna det. Vilket inte är världens bästa symptom just nu. Skulle jag få feber/må sämre skulle jag ringa in akut. Har inte gjort det. Jag kan inte. Igår var jag så yr att jag hade svårt att gå och stå. Gick ändå ut men fick halvvägs hem kämpa för att inte spy. Hann hem och fick spy i min egna toalett istället för ute på gatan. Så det var ju bra. Låg sen hela dagen och orkade ingenting. På kvällen upptäckte jag något konstigt och kände bara att livet funkar med mej. Något säger mej hela tiden att det är helt hopplöst att försöka. Vad jag än gör så blir det bakslag. Och hur ska man som redan funderar på att ända sitt liv orka och försöka när allt bara går emot en? Snälla,ge mej ett svar på det. 
Är jag fortfarande febrig imorgon får jag ringa in akut. Vc är inte öppet förens på tisdag och en del av mej är lite rädd att om jag väntar så blir det värre. Medans en annan är sådär fuck it,dör jag så dör jag. Så ja,som vanligt med andra ord. Vi får väl se hur det blir. Botas jag från vad det nu är jag bär på så kommer något annat efter,så ärligt talat så orkar jag inte ens hoppas eller tro något längre. "Jaha,jag är botad. Nu väntar vi på nästa skit som får mej att vilja hugga huvudet av mej". 

Nej,jag är inte bitter. Detta är min verklighet. Min verklighet består av otur och negativitet. Hela tiden. Dom få som är i min närvaro förstår vad jag menar när jag säger att jag har otur i livet. Hur trött jag är på att leva såhär. Till och med mitt stöd har sagt att är det inte det ena så är det det andra. Ja,hela tiden. Och jag är less på att leva så. Hur mycket jag än försöker så blir det inget av det. Jag vill så gärna känna glädje och stolthet. Men jag gör inte det. Jag kan inte genuint säga att jag är stolt över mej själv och vad jag åstadkommit. Utåt sett kanske det ser ut så. Men jag som lever med mej själv,jag känner och ser inte det. 
Det är frustrerande att jag aldrig kommer kunna få någon att se hur jag har det,hur det är ur min synvinkel. Jag måste leva med det själv utan förståelse. För hur mycket jag än försöker förklara,berätta,så är det ingen som förstår. "Hon mår dåligt,det blir bra snart." Om det ändå vore så lätt.

Jag har det alltid jobbigt. Alltid. Även i dom mest,utåt sett,glädjefyllda stunderna. Hur mycket jag än skrattar så kommer jag alltid vara fast med mej själv och det som innebär att vara mej. Hur bra en dag än varit så kommer jag alltid gå hem och gå sönder i min ensamhet. Jag hatar mitt liv. Och när man säger det så tror alla att man menar vardagen,personerna,sitt jobb.. Nej,jag menar verkligen MITT liv. Hur det är att leva ur min synvinkel,jag hatar det så mycket. 

Nu ska jag försöka få någon sömn. Nattens sömn kan väl inte ens kallas sömn.