Maddis

Världens finaste

Idag är jag både väldigt glad och ganska ledsen. Mest glad som går över lite till sad stuff.


Igår hängde jag med min lillasyster. Har tänkt på att bjuda in henne för mys sen jag flyttade hit,vilket är över 2 år sen. Men har inte mått bra och livet har sett väldigt annorlunda ut. Men nu dom senaste veckorna har jag tänkt mycket på vad jag vill med mitt liv och hur jag vill vara. Och jag vill försöka. Jag vill vara vuxen och ta ansvar. Jag vill förbättra relationer och skippa andra. Jag vill tänka på vad som är bra för MIG. 
Så jag bjöd in min lillasyster och jag tror hon uppskattade det väldigt mycket. Även ifall det var obekvämt och hon inte visste hur hon skulle ta det. Jag förstår henne till 110. Men jag tycker vi hade det mysigt. Vi pratade om allt och jag fick veta mer om vad som händer i hennes liv. Det var trevligt.
Vi åt gott,kollade på film och bara hängde liksom. Var så längesen jag var med min lillasyster. Men jag är redo. Jag är den vuxna och jag mår inte som jag en gång gjorde. Jag är den jag är nu och jag vill saker. Uppnå saker.

Mitt i allt detta säger min pojkvän att han ska iväg och kolla på en soffa till mig,som han länkat dagen innan. Paniken började. Mest för att jag enbart fick lita på hans omdöme om hur soffan var och jag har enbart haft otur med soffor. Och så började tankarna om jag skulle ha den,hur gör vi då?
Han berättade att den var nice och efter lite ångest så köpte vi den. Han körde hit den och vi körde sen iväg min gamla soffa 4 mil tur och retur. Innan det hade han kört från sig,6 mil. Även hämtat soffan själv och HYRT ett släp utan min vetskap då jag trodde han skulle låna sin fars. 
Han kommer hit,vi bär upp soffan och sen får jag hjälp att bära ner den gamla. Sätter ihop den nya,sätter mig lite ångestfullt och bara ler. Soffan är skitskön! Och snygg! Min pojkvän valde helt rätt soffa för mig.
Efter vi lämnat den gamla sa vi hejdå. Gjorde ont i hjärtat. Att ses bara några timmar för att sen inte få ses på ett tag. It hurts. För jag hade just då sådär skitmycket känslor och kärlek att ge efter allt han gjort på sin enda lediga dag. Som han gjorde för mig.
Jag fattar fortfarande inte och kommer nog aldrig göra det. Att jag får kalla honom min. Att just han är i mitt liv. Att just jag får vara med honom. Han gör mig så löjligt glad. Hur han sådär plötsligt ger mig en puss när vi är i affären och handlar. Håller om mig,tar på mig. Visar sin kärlek öppet för allt och alla. Det är något av det finaste jag varit med om. Han är det finaste jag varit med om. Jisses,vad jag är kär i honom.

Före
Efter
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress