Maddis

Deep shit yo

Vet inte om jag är mer ledsen än irriterad. Antar att det är dom två känslorna plus lite till,som bara tar upp plats. 

Har andra känslor jag vill få ut och fokusera på. Dom bra och positiva. Men det är alltid lättare för negativa saker att ta plats och ställa sig längst fram i kön. "Här är vi! Skitkänslorna som gör dig frustrerad!" Ja,hej hej.
Blir ledsen över att bli bortglömd,att inte existera i en värld där jag en gång var en av huvudpersonerna. Men numera inget annat än en droppe i havet. I mean,det känns. Långt in och hela tiden. Men jag försöker acceptera läget. Gå vidare. Gå min väg. It's hard as fuck. Att glömma. Jag är sämst på att glömma dåliga saker. Saker någon gjort mot mig sitter föralltid kvar. Är fortfarande pissed över saker personer gjorde för 10 år sen. Det är så jag funkar och det suger. Att "forgive and forget"existerar inte i min värld. Även ifall jag ofta skulle vilja det.

Jag är inte deppig. Mer tankspridd och frustrerad. Vill flytta härifrån,komma bort och inte ha någon som känner en. Börja om på nytt. Det är min plan,men jag måste bli klar här först. Vet dock inte vad jag ska bli klar med. Har egentligen inget som håller kvar mig. Visst,har mina kontakter osv. Men resten kan jag skapa på nya platser. 
Jag är bara kluven. Vill härifrån för att slippa känna till folk och att folk känner till mig. Starta om.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress