Maddis

Men hejsan
Jobbar numera 4 av 5 dagar i veckan på min dagverksamhet. Det skulle Maddis för 2 år sen aldrig kunna föreställa sig. Hon skulle heller aldrig kunna tro på att hon skulle sitta i sin lägenhet en tisdagskväll och känna sej lyckligt lottad. Över så mycket. Lycklig,lycka.. Ordet fanns inte i mitt liv för 2 år sen och jag trodde heller aldrig jag skulle få uppleva eller säga det i en mening som inte var sarkastisk. Men här sitter jag och är lite smålycklig. Hur svårt det än är för mig att erkänna det. För jag har fortfarande svårt för detta med att acceptera att bra saker händer mig. Men jag har kommit långt,sitter ju här och skriver att jag är lite lycklig,det säger ju en del.

För 2 år sen hade jag bott här i över en månad,1,5 månad ungefär. När jag tänker tillbaka på hur livet såg ut,hur jag var,jag kan inte riktigt sätta mig in i det. Jag har svårt att känna att det var så jag var,att det har hänt. Att jag ville ta mitt liv varje dag,hur mycket jag hatade livet och hur inget betydde något mer än mina katter. Allt var nattsvart. 
Känslan att försöka inse och förstå hur långt man kommit är svår. Som sagt,att ta till sig positiva och bra saker är inte min starka sida. Men jag försöker dagligen att peppa mig själv och bara sätta mig ner och ta in vart jag är i livet just nu. Jämföra. För min del är det viktigt att jämföra med det som var och det som är nu. För kontrasten är pretty insane. Och det gör mig glad. Det gör det faktiskt,jag blir glad. Jag vill säga att jag är stolt över vad jag gjort,även ifall det är svårt att få ut. Men innerst inne så vet jag att jag är stolt över mig själv,att jag aldrig gav upp utan kämpade in i det sista. Har alltid sett mig själv som svag men ärligt talat,kollar jag tillbaka så inser jag ju egentligen hur jävla stark jag är. Jag såg att allt jag gjorde var en svaghet och mitt självskadande var nog det som var värst. Men nu när jag ser tillbaka så vill jag inte kalla det att jag var svag utan tog till det som kändes bäst just då. Och hur svag jag än sa till mig själv att jag var så bevisar jag ju ändå hur fel jag hade. Jag sitter här och lever. Jag mår helt okej och har en vardag att vara glad över. Jag har haft världens tur och får tillbringa mitt liv med en fantastisk människa som får mig att må så bra. Att kunna ha ett förhållande som inte bestod av ångest var i min värld omöjligt fram tills jag träffade honom. Att kunna känna sig bekväm med en annan människa,it's mindblowing! Jag är liksom kär,på riktigt. Och på ett sätt jag var rädd för att inte kunna känna. Men det kan jag. Och att vara i hans närhet är inte påfrestande,tvärtom. Jag älskar att vara med honom. Jag känner mig så trygg och lycklig. Han har förändrat allt. Jag känner mig inte längre ensam och jag har inga dåliga tankar eller känslor när jag är med honom. Allt är bara så bra. Han är det finaste jag har,bortsett från mina troll såklart. Han och våra 4 katter,dom är det bästa som hänt mig.

Ja,jag har varit tankspridd idag. Ja,jag saknar att få ut mina tankar till skrift men det är lite svårare nu förtiden. Men ibland kommer jag på mig själv,att jag behöver skriva. För det är en frihet,jag älskar att skriva och har alltid gjort. Har bara mindre tid och energi till det.
Så,dags att sova. Jobb imorgon,långdag. Feels good trots att jag inte gjort någon matlåda,goddamn. Får väl stressa ihop något imorgon. Duscha ska jag göra nu också,innan jag lägger mig. Bra att påminna sig själv.
Jobbar förövrigt på att skriva dig,mig och sig istället för dej,mej och sej som jag skrivit i alla dessa år. Känner att det är dags för förändring,att byta ut ej mot ig. It's time! DAM DAM DAAAAAAM!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress