Maddis

Hej igen

Vardagen funkar för det mesta smärtfritt. Denna veckan har varit ganska shitty eftersom måendet aka huvudet har velat trycka ner mig. Men jag har klarat mig från alla dessa dumheter som huvudet tvingar mig till. För att jag är starkare än någonsin och har så mycket som får mig att keep going. Jag är inte ensam längre,jag har liksom en till familj 6 mil bort jag måste tänka på utöver min familj här,mina två små troll!

Så jag har så mycket att kämpa för som jag inte vill förlora pga att jag dippar och får för mig saker. Nej,du är bättre än så. Ja,klart som fan att jag är!
 
På vardagarna lever jag mitt liv här hemma med katterna,jobb,möten och diverse måsten. På helgerna tillbringar jag min tid med mannen i mitt liv. Det är en kontrast att vara hemma och sen vara hos honom. Livet tar liksom en paus när jag är med honom,som att livet här hemma inte finns. Så när jag väl kommer hem blir jag lite förvirrad. Men nu har huvudet och kroppen ändå vant sig vid det,så det är inte jobbigt som det var i början. Nu är det mer lite förvirrande bara. Och tråkigt.
Det tar lite över 1 timme med buss för att träffa honom. Och pengar för resan. Plus att vi båda jobbar och jag har saker här att göra. Så vi kan bara träffas på helgerna och det känns inte tillräckligt. Jag vet,skulle aldrig tro på mig själv för några år sen om jag sa att jag vill vara med någon under en längre tid. För jag var,är,en människa som snabbt tröttnar och inte orkar vara med människor en längre tid. Och så är det fortfarande,men inte med honom. Det är en fin men jobbig känsla. För jag kan inte vara med honom mer än vad jag är nu. Men ska inte klaga,trivs så bra med honom. Har aldrig varit så bekväm med någon i hela mitt liv. Förutom typ mamma när jag var liten. Så it's a big deal.
Okej,katterna säger att vi ska sova nu. Bäst att lyssna. Imorgon är det dags för mig att åka och pussa på herrn,yey!
 
Det här är förövrigt lite av vad som hänt sen sist. I bild.