Maddis

Det hänger en spindel utanför mitt fönster

Ibland händer saker,ibland inte. Ibland blir man påverkad,ibland inte.

Tänk hur underbart det vore att kunna styra sina tankar,sina känslor. Att bestämma hur man skulle känna över just den grejen. Tänk vad lite enklare livet hade blivit.
Men det ska inte vara enkelt,pft. Vad vore det för liv liksom. Det ska vara hardcore fucking krångelshit till liv. Då ja,då är det bra. Det är så det ska vara. Att alltid behöva kämpa för minsta lilla. Att alltid dras med saker som gör allt så mycket jobbigare,när det egentligen inte behöver vara det. Så onödigt liksom. Men det är mitt liv. Och jag får bara leva med det.
Som att panikgråta hemma i min pojkväns säng,av anledning I don't really know. Ångest utan att jag vet exakt orsak > jobbigaste ångesten. Att behöva hystergrina i min pojkväns närvaro och inte ha möjlighet att dölja att jag är fucked up,det sög jävligt hårt. En stund låg jag där o sängen och hoppades på att han inte skulle kolla till mig. Jag ville inte visa. Men han kom och jag kunde inte dölja det. Att jag fick ångest,att jag grinade. Att jag visade mig sårbar.
"Detta är mitt liv..."
"Detta är vårat liv"
Och så grät jag pga att han är så jävla söt. Och sen fick han mig att skratta,för han är jävligt rolig. Sen fick han mig upp ur sängen och jag kände mig trygg resten av kvällen. Konstig känsla,att ha någon hos en när man faller lite. Är van att alltid ha varit själv. Att handskas med mig själv,själv. Att städa upp efter mina försök att lugna ner mig. Så ja,konstigt.

Ny vecka imorgon. Går bara och väntar på att jag ska må bättre. Att meningslösheten ska avta och att jag känner mig taggad på livet. För just nu,not so much. Inte ens solen har hjälpt. Min pojkvän har hjälpt,i hans närhet mår jag så mycket bättre. Så jag går mest och väntar på helgerna,så jag kan få känna att livet är helt okej ändå.

Ugh

Lite trött på livet och mer trött på mänskligheten. Dom flesta är bitches och livet likaså. Det mesta är bara blöh.

Är tydligen i en form av depression just nu,psykologens ord. När jag nämnde meningslösheten så var det väl en självklarhet för honom. She's depressed and shit. Vi vet inte varför,inte på rak arm. Men det finns alltid något som lurar in en i mörkret,over and over again. Men jag får iallafall ha perioder där jag mår helt okej,så det är jag ändå glad över. Allt är inte nattsvart hela tiden och det är det som får mig att kämpa vidare. Vetskapen om att jag inom en snar framtid kommer må helt okej igen. För jag är så jävla positiv! 

Lika sad som vanligt att skiljas från le boyfriend. Men så är det ju med distans. Man får leva på dom små stunderna man har och sakna varann en längre tid men it's cool. Intalar jag mig själv. I början var det skönt,med distans. Men ju mer jag lärt känns honom desto mindre distans vill jag ha. Eftersom ja,jag är lycklig i hans närhet. But yeah,this is my life. Buhu

Ny vecka om några timmar. Är så otaggad och hade mest bara velat ta ledigt från livet en stund. Men så lätt ska man inte ha det! Bara att bita ihop och försöka ta sig igenom dagarna på bästa sätt. Så trött bara.

Det är fredag igen

Nu är det fredag igen. Sitter och kollar tuben med en goer grogg och lite frömix/granola på svalning. Har alltid ätit bara kvarg innan men nu har jag börjat rosta nötter och frön i ugn som jag har på kvargen. Saknat det där tuggmotståndet och åt alltid müsli förr. Så detta är jävligt gött!

Veckan har varit tung. Svintrött och nere. Fick ur mig lite "aktuella" saker hos psykologen så det var trevligt. Eller ja,trevligt är la fel ord. Men yeah. Jag går kvar hos honom,trots att han är en man,en ung sådan. Det är jävligt outta my comfort zone. Men jag vet hur svårt det är att få psykologkontakt,stod i kö i 2 år så man kan inte vara petig. Sen är det väl bara bra att jag tränar på det,att prata med män. Få förtroende för dom och känna att alla inte är likadana. Så ja,mötena 1 gång i veckan tar energi. Alltså verkligen. Men jag lever vidare! Hur tungt det än må vara i vardagslivet så vill jag inte ge upp. Har för mycket att förlora. Men rädslan finns där,att ge upp.

Idag ska jag bara andas och ha det chill. Behövligt. Imorgon kommer min pojkvän,saknar honom så mycket. Och det är positivt,att jag saknar honom så snabbt och mycket. Det är liksom facit på att jag verkligen trivs med honom. Och det känns så bra. Att äntligen vara med någon utan att känna ett måste eller känna ångest över att ha någon nära. Har aldrig känt så med honom. Det är därför han är perfekt. Han får mig att må bra,att känna mig lycklig. Ja herregud vad kär jag är. Wopidoooo

Var hos svärföräldrarna i helgen och grillade. Var så sjukt mysigt och jag drack sangria!
Jag och min pojkväns mamma ville experimentera med melonen. Ingen annan än jag vågade smaka,mesar!
Efter postnords slarv i en månad så fick jag äntligen mitt nya halsband! So cuteeee
Kanelgranola/fröblandning/eller vad man nu ska kalla skiten