Maddis

Det hänger en spindel utanför mitt fönster

Ibland händer saker,ibland inte. Ibland blir man påverkad,ibland inte.

Tänk hur underbart det vore att kunna styra sina tankar,sina känslor. Att bestämma hur man skulle känna över just den grejen. Tänk vad lite enklare livet hade blivit.
Men det ska inte vara enkelt,pft. Vad vore det för liv liksom. Det ska vara hardcore fucking krångelshit till liv. Då ja,då är det bra. Det är så det ska vara. Att alltid behöva kämpa för minsta lilla. Att alltid dras med saker som gör allt så mycket jobbigare,när det egentligen inte behöver vara det. Så onödigt liksom. Men det är mitt liv. Och jag får bara leva med det.
Som att panikgråta hemma i min pojkväns säng,av anledning I don't really know. Ångest utan att jag vet exakt orsak > jobbigaste ångesten. Att behöva hystergrina i min pojkväns närvaro och inte ha möjlighet att dölja att jag är fucked up,det sög jävligt hårt. En stund låg jag där o sängen och hoppades på att han inte skulle kolla till mig. Jag ville inte visa. Men han kom och jag kunde inte dölja det. Att jag fick ångest,att jag grinade. Att jag visade mig sårbar.
"Detta är mitt liv..."
"Detta är vårat liv"
Och så grät jag pga att han är så jävla söt. Och sen fick han mig att skratta,för han är jävligt rolig. Sen fick han mig upp ur sängen och jag kände mig trygg resten av kvällen. Konstig känsla,att ha någon hos en när man faller lite. Är van att alltid ha varit själv. Att handskas med mig själv,själv. Att städa upp efter mina försök att lugna ner mig. Så ja,konstigt.

Ny vecka imorgon. Går bara och väntar på att jag ska må bättre. Att meningslösheten ska avta och att jag känner mig taggad på livet. För just nu,not so much. Inte ens solen har hjälpt. Min pojkvän har hjälpt,i hans närhet mår jag så mycket bättre. Så jag går mest och väntar på helgerna,så jag kan få känna att livet är helt okej ändå.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress