Maddis

My legs are dangling off the edge
Är ledsen,är glad.
Skrattar,gråter.
Är arg,är lycklig.
Skakar,ler.

Hittade gamla skrivna saker från Maddis 2011-2014. Det var sorgligt. Och jag kände inte igen människan som skrivit det fast det var jag,Maddis för några år sen. Det var jag. Det var så jag kände,mådde.
Det är läskigt,att få upp minnen på facebook,se gamla inlägg osv. Vem jag var då. Hur jag ens överlevde och idag kan sitta här. 
För i ärlighetens namn,jisses vilket liv jag levde. Jag är fortfarande förvånad över att jag på något magiskt vis klarade mig igenom det. Att jag sitter här idag med en sambo och våra 4 katter och bygger ett liv är ju lite skrattretande för Maddis 2012.  Hon skulle ju knappast leva till 2013. 
Det är 2018,närmar sig 2019. Jag är 26 år. Jag bor med min pojkvän och 4 katter i en stad jag känner sådär för. Har fortfarande inte kommit in i den även ifall jag bott här i ca 7 månader. Men har haft otur med det mesta inom myndigheter osv sen jag flyttade hit så att jag inte känner mig som hemma i staden är väl kanske inte konstigt.
Men jag lever. Jag gör det bästa av vad som kommer upp i livet. Ibland kommer det förflutna ifatt och saktar ner mig men jag försöker skaka bort det och fokusera på nuet. 
Jag är inte den jag var,jag är den jag är nu. Men att glömma,att hantera ett,i mina ord,fruktansvärt föredetta leverne,är inte alltid jättelätt och hur gärna jag än vill glömma mitt förflutna så är det inte så det funkar. Det kommer alltid komma ikapp från och till,tills dagen jag blir dement och glömmer allt. 

Så är det. Livet gå upp och ner,som alltid. Men jag har lärt mig att hantera det på ett mycket nyttigare sätt.
Kan vi inte bara diskutera om att det är mer än 5 år sen jag slutade röka? Eller att det är cirkus 2,5 år sen jag fysiskt skadade mig själv. Det är ju ganska grymt. Om jag får säga det själv.
Har diverse andra problem jag trilskas med men jag har en väldigt bra kontaktperson på min psykmottagning som jag öppnat mig för och vi ska lösa problemen tillsammans. 

Så är det. Jag är 26 år och jag lever. Och jag ska förtsätta med det är tanken.