Maddis

I'm gonna take what you giving
Goddag,eller kanske godkväll nu när klockan börjar närma sej 18. Dagen har gått snabbt trots att jag vaknade vid 10. Lite efter 13 åkte jag och min kontaktis iväg till Skövde för att träffa en kurator på habiliteringen. Jag visste inte vad jag hade att vänta mej eller vad vi skulle prata om eller något. Kom dit och skulle anmäla mej i receptionen där en kvinna satt och pratade med en man. Hon hade inge tid på datorn och frågade vem jag skulle träffa. Sa hans namn och mannen vände sej om och sa glatt "Jamen det är ju jag det". Eftersom vi mejlat och gjort en privat tid så hade dom inte skrivit in det i databasen typ. Vi gick in i ett rum med ganska bekväma fåtöljer och inte alltför instängt,skönt. Han frågade först lite vad och varför jag varför jag var här. Jag skrattade och sa att jag inte hade en aning. Så vi fick diskutera lite saker och han fick förklara vad han var till för osv. Så efter ett tag förstod vi varann. Han var iallafall väldigt trevlig och inte obehaglig. Han var insatt i detta med autism osv och förklarade saker bra och sa grejer som jag kände igen. Det var ett lyckat möte iallafall. Vi ska träffas om två veckor igen och då ska han ha ringt min handläggare på LSS och pratat lite osv. Vi kom fram till att jag behöver något att göra,komma ut ur lägenheten men att det måste vara anpassat för mej. Han förstod direkt att "jobbet" på ålderdomshem som jag hade inte var någon höjdare för mej. Jag sa att det blev för mycket och att jag var tvungen att ta i människor och ha kontakt med dom. Han förstod mej och sa att det ofta är så när det kommer till din diagnos. Men han var snäll. Och han ska som sagt prata med min handläggare på LSS och diskutera kring detta med att ha något att göra som är anpassat efter mej och även kolla på hemhjälpsliknande grejs. Min kontaktis som oxå jobbar inom det sa att det skulle vara en bra idé och skulle även prata med min handläggare om det. Alltså att jag får hjälp i hemmet helt enkelt eftersom jag har svårt för det vilket jag inte velat erkänna innan men kände att idag var det dags,idag var det allt eller inget som gällde. Sa att ja,det är jobbigt,jag vill inte ha någon i mitt hem men att jag oxå får tycka det är jobbigt då. Att jag faktiskt behöver hjälp hur pissigt det än må vara. Vi alla var ense om att jag måste komma ifrån mitt skydd,familjen. Att jag inte kan ha dom som någon sån hjälp för det förstör relationer. Det ska vara familj och hjälpen kan jag få utifrån så det inte krockar. Har ju kommit ifrån mamma och hon är ju inte med på möten eller så längre utan min kontaktis är den som hjälper mej vilket känns skönt. Min syster hjälper mej väldigt mycket oxå och jag liksom sitter lite fastklistrad på henne. Vill ha en sund relation med henne,vill inte att hon ska vara någon som måste hjälpa mej med mitt handikapp närdet faktiskt finns människor som jobbar med det. Hon är min syster. Så om det går som det ska så kommer jag få mer hjälp med mitt handikapp. Detta med att städa,handla,tvätta osv. Känns jobbigt men oxå skönt. Jag vill kunna vara självständig på det sättet som jag kan,med hjälp utifrån. Och tar jag ingen hjälp så kommer jag ruttna här och jag vill ju inte det. Så hur jobbigt det än är så ger jag det en chans. 
Ringde även psyk när min kontaktis var här men dom kunde inte svara på något och sa åt oss att ringa till sjuksköterskan istället. Så vi ska ringa dit imorgon och fråga vad som försigår eftersom dom hade stängt förut. Är rädd att dom tagit bort mej från registret eftersom kvinnan inte kunde hitta något och min mage knöt sej. Måste jag börja om på ruta ett igen? Jag orkar inte... Hoppas dom kan ge mej bättre svar imorgon. 

Så det har varit en okej dag eftersom det var ett bra möte. Han frågade om jag blev trött när jag pratade såhär och jag svarade ja. Att jag blir trött bara av att gå till affären. Han liksom förstod mej. Att detta sociala var jobbigt för mej och ifrågesatte det inte utan accepterade det. Det var skönt. 

Nu behöver jag väl dammsuga egentligen eftersom min kontaktis med hund kommer imorgon och jag vill inte att det ska se ut som ett helvete. Hon var inne förut en sväng och jag mådde skitdåligt. Det är inte jättestökigt men inte dammsugat liksom. Och hon vet ju att jag har svårt för det och vet oxå att jag får panik när jag vet att någon ska komma och jag städar sådär stressigt. Jag vill inte att någon utomstående ska se hur jag har det eftersom mitt hem speglar mitt mående. Men det blir nog bättre.
Dammsuga alltså...Hmm... Har ont i huvudet och är trött i huvudet. Kanske ska diska istället och dammsuga imorgon efter jag vaknat istället. Låter bra.