Maddis

They try to bring me down
Jag har ju inte mått dåligt innan eller så... Men nu har jag börjat må illa också pga yrseln så jag spyr,oftast när jag varit uppe och gått eller käkat för jag inte klarar av det. Liksom,varför inte? Bring it on. Låt mej självdö.TACK.
Var jag inte självmordsbenägen innan så är jag garanterat det nu. Men det finns fortfarande ett litet hopp,långt inom mej som man liksom måste gräva fram och använda mikroskop för att se,men det finns där. Och det är det lilla hoppet som får mej att fortfarande andas. Hoppet att få må bra. Men nu när jag mår riktigt jävla piss både fysiskt och psykiskt börjar hoppet tyna bort. För jag är ju mänsklig,och man orkar inte hur mycket som helst. Jag har motgångar efter motgångar och har haft hela livet. Men ändå står jag här. Kan nog inte kalla mej stark,låter så töntigt. Men har ett jävlaranamma,och det är väl det som fått mej att fortsätta. För jag är trotsig. Önskar att jag inte vore det,hur sorligt det än må låta. För jag hade kunnat slippa detta liksom. Det finns inget gott i det hela. Jag mår bara sämre. För jag är medveten hur jävla piss det är men fortsätter ändå,utan framgång. Och då blir jag bara ännu mer deppig helt enkelt. 
Det jag vill säga är att jag önskar jag vore skitsvag och inte hade det där jävlaranammat så jag bara kunde ända allt,years ago. Deppigt,jag vet. Men vid detta laget borde vi veta att jag är deppig,duh.

Så ni kan ju lista ut vad jag gjort idag. Inte ett jävla skit. Mycket frustrerande då jag är sjukligt rastlös och uttråkad men inte kapabel till att göra något annat än att pendla mellan att ligga i soffa och säng. Kan inte kolla på tv för länge,för då mår jag illa. Dator och telefon är enklare då jag kan ha det närmare så jag ser bättre. Fortfarande blurrigt så måste ta pauser hela tiden. 
Så är det. Lever inte alls nu. Jag kunde lika gärna inte existera,så avskärmad är jag. Och inte kapabel till att göra något. Inte ens gå till affären kan jag. Har inte ens pallat gå ner och hämtat posten på 2 dagar. Så det är nice. Livet leker. Känner woooooh. 
Or nah.

Ha det. 




"Help me"